Den fas som är tänkt att vara ihållande hela livet enligt Atkinsmetoden kallas för underhållsfasen. Den som är i underhållsfasen ska ha möjlighet att parera eventuella viktsviktningar genom att justera med mer eller mindre kolhydrater i sin mat. Det kräver sinne för precision vilket man förväntas ha utvecklats och lärt sig kontrollera under de föregående faserna.
I underhållsfasen är det viktigt att välja kost med ett lågt GI-värde för att kroppens process av bearbetning ska bli så låg som möjligt. I de föregående faserna hålls ju dock ett helt annat tempo vad beträffar kroppens bearbetning.
Underhållsfasen kräver mycket disciplin. Med tanke på att livet överlag har sina upp- och nergångar så kan våra förutsättningar för att bevara vår ideala vikt ändras. Exempelvis kan psykisk ohälsa påverka hur vi tar hand om våra kroppar. Ifall vikten börjar öka igen så har bantaren självfallet möjlighet att börja om med induktionsfasen återigen, vilket inte är alldeles ovanligt. Underhållsfasen medför nya kostvanor som de föregående faserna måste lära kroppen att godta.
Flera tror att underhållsfasen begränsar frosseri och njutning av viss kost helt å hållet. Det är inte sant eftersom Atkinsdieten i underhållsfasen ger svängrum för människor att unna sig godsaker, men självklart är det på bekostnad av att man ska kunna avstyra viktsviktningar. Mer Atkins här Faktum är att man redan i de tidigare faserna kan unna sig vissa godsaker som man föredrar, men i underhållsfasen ska man ha lärt sig sin kropps exakta begränsningar för att kunna bevara en permanent idealvikt.
Atkins förespråkar även träning som en parallell process för de som är i underhållsfasen.
