Det finns mängder av underarter till mossor och lavar som är väldigt lika varandra både till färg samt form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt olika växter, som kan behärska annorlunda förhållande och som är känsliga för olika saker.
Lavar är sannerligen inte en växt per se utan en symbios mellan en svamp och en alg eller cyanobakterie. Svampen utgör stomme och beskydd för laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och övrig nederbörd. Vid utdragen torka skyddar den även algen från uttorkning. Algen i sin tur bidrar med att bilda energi med hjälp från fotosyntes.
Det finns omkring tvåtusen skilda sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, trots att det finns en uppsjö varianter med alla möjliga färgspektra, t.e.x. klargul eller brinnande orange. De flesta lavar trivs i miljöer som är torra och ljusa. Det finns emellertid undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Vill veta detaljer Klicka Här
Lavar växer helst på stenar och träd. De arter som trivs på sten avger ämnen som sakta bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stjälk, rotsystem samt blad. De byggs upp av svampen som bildar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Stundtals är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.
De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan användas inom flertalet områden. Det finns traditioner kring att addera islandslav i sallader, och man har under historien använt lav i brödbak. Vissa lavar kan man med största fördel använda för att växtfärga garn och då erhålla mustiga, vackra naturfärger. Det finns således mycket man kan göra med lavar, om man enbart vet vilken art det är man har, och vad man ska göra.
Mossor är växter som vanligtvis är gröna till färgen och som trivs på ställen med skugga och fukt. De växer i huvudsak på marken, men också på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt samt eternit. Det innebär att mossa då och då tycker om att växa på hustak.
Mossa saknar rotsystem med har istället korta rottrådar som förbinder växten med underlaget. Dessa mosstrådar har ingen möjlighet att ta upp vatten samt näring. Istället sker upptag via de bladliknande utskotten, via porer som jämt står öppna.
När mossa växer på takpannor växer de inte allt för sällan in mellan takpannorna och då vintern och kylan anländer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket medför att takpannorna går itu. Det är därför viktigt att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man måste avverka det för hand, inte nyttja bekämpningsmedel då dessa kan missfärga takpannorna.
Mossa är emellanåt också ett problem i gräsmattan. Oftast beror mossans herravälde på att det är dålig dränering, inte bra gödslat och/eller för surt i gräsmattan för att gräset ska må väl. Det bästa är då att åtgärda de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti samt järnsulfat. På somliga platser kan mossa vara oerhört vacker eftersom det vanligen bidrar till en lummig grönska.
Det är alltså inte bara dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara oerhört användbara! Vill man ha bort dom är det enklast med Fulstopp – även i gräsmattan.
