Väsentliga skillnader mellan mossor och lavar

Fastän mossor och lavar är snarlika varandra till utseendet så finns det mycket som skiljer dem åt. Trots att bägge grupperna till exempel inte har rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en vanligtvis grön växtgrupp som har funnits tillgänglig på jorden i cirka 450 miljoner år. De har inget rotsystem men har istället små rottrådar som förbinder växten med underlaget. De har också en kort stjälk samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket väta och gärna är skuggigt. De kan växa över stenar och jord, men också andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer och asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom ständigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och håller kvar fukten. Detta innebär att mossa är en oönskad gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den utbredda isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att ta undan mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa gillar att växa i näringsfattig och sur jord som gärna har bristfällig dränering. Då övertar mossan eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk och dränerar sin trädgård kan gräset få det fördelaktigt och konkurrerar således ut mossan.

Man kan även använda sig av järnsulfat, som i butiken har namn som mossa gti och så vidare, för att snabbt eliminera mossa. Man ska dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det måste användas med största varsamhet. Man ska inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att få bort mossa där eftersom dessa medel kan missfärga pannorna.

En del platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man ska inte bara hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan med all säkerhet åter. Stundtals kan mossa vara oerhört fint i trädgårdar och bidra till en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det sedan blir blött igen kommer växten ånyo spira samt fortplanta sig.

Lavar å andra sidan är inte en ensam växt utan en symbios mellan en alg alternativt cyanobakterie och en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i nästan alla fall är det svampen som ger den dess utseende. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för åtagande att skapa energi via fotosyntes.

Lavar trivs bäst där det är ljust samt torrt. De är vanligtvis grå till färgen och kan klara sig mycket långa perioder totalt utan vatten med tanke på att de då hamnar i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring från nederbörd. En del lavar växer på sten och kan utsöndra ämnen som långsamt bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns även lavar som växer på träd och får sin näring när vätska sipprar över värdväxten vilket innebär att dessa lavsorter tar väldigt lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav samt islandslav. Det finns en lång tradition att nyttja lav i till exempel mat eller att färga garn med hjälp av det för att ges naturfärger. Mer info här

Som man kan märka av så är påväxt samt lavar i själva verket inte speciellt lika varandra, trots att de i vissa fall kan te sig så! Vill man avlägsna dom så är det lätt och varar längst med hjälp av Fulstopp.